Do and Don’t – Namn
- Detaljer
- 2026-05-15
Namn i romaner är inte som i verkligheten.
I verkligheten är det inte ovanligt att flera personer i bekantskapskretsen har samma förnamn. För att ta 2 exempel som jag träffat på:
-
Avdelningen förstärktes med fyra konsulter. Tre av dem hette Stefan.
-
Linneas föräldrar skilde sig. Sen flyttade Linneas mamma ihop med en kille som hade en dotter som också hette Linnea. Linnea och Linnea brukade leka med en flicka som bodde på samma gata. Hon hette också Linnea.
Så kan man inte ha det i romaner. Läsaren skulle bli alldeles förvirrad. Författare följer därför den oskrivna regeln att ett förnamn bara används till en fiktiv karaktär. Oavsett hur populärt namnet är. Självklart finns det undantag. Skriver man en förväxlingskomedi så är det ju perfekt med samma namn.
I moderna romaner benämner man karaktärerna huvudsakligen med förnamn. Det gäller då för författaren att välja med omsorg. Om bara en karaktär kan få ett visst namn, vilka av karaktärerna ska då få de mest populära namnen?
Både författare och läsare har egna associationer till olika namn. En bekant berättade att hon hade inte insett hur många människor det var som hon inte tyckte om, förrän hon fick barn och skulle välja namn. Det blir detsamma för författaren. Hjälten kommer inte att få samma namn som någon författaren inte gillar.
Det är lätt som författare att bara ta namn som man själv tycker är fina, eller namn som man minns från skolan. Då kan det lätt bli fel. Ett råd jag läst är att man bör välja ett namn som förknippas med den ålder den fiktiva karaktären ska ha. Om någon i romanen heter Bertil förväntar sig läsaren än gammal man, inte en 30-åring. Att olika namn varit populär i olika perioder är t.ex. anledningen till de tre Stefan.
Väljer man ett ovanligt namn, så ska det finnas en anledning. T.ex. att karaktären var döpt efter en släkting, eller någon som mamman hade som idol.
Hur vet namn vad som är bra namn för en given ålder? För att få veta det tar man hjälp av statistik. För svenska namn kan man besöka scb.se eller namn.nu. Utländska namn blir lite mer besvärlig. Ibland hittar man den statistik man behöver, ibland inte. För engelska namn kan man gå till Office for National Statistics, tyvärr ingår inte Skottland.
Författare bör även undvika att ha namn som likar varandra, t.ex Marie och Maria.
Summan av de här riktlinjerna är att det efter ett tag kan bli svårt att hitta ett bra namn till nästa fiktiva karaktär. Skriver man dessutom en serie så förbrukar man namn anmärkningsvärt snabbt. Visserligen kan man i värsta fall återanvända ett förnamn i bok tre, som någon annan karaktär hade i bok ett. För läsaren är det bättre med unika namn på alla som förkommer.