• De första raderna

    2026-03-06 08:52:15

    Oavsett om det är en deckare eller en annan typ av roman så gäller det att fånga läsarens intresse redan på första sidan. Få läsaren att bli nyfiken och vilja läsa vidare. Man kan sätt gränsen snävare. Det gäller att fånga läsaren i första stycket. Eller i första meningen.

    Det är lätt att vilja presentera förutsättningarna först, men det är helt onödigt. Det finns gott om tid till att göra det senare. Bäst är kanske att beskriva förutsättningarna vartefter de påverkar historien. Det viktiga är istället att skapa obalans. För det är sånt som får oss att undra. John Le Carre lär ha sagt att katten satt på mattan är ingen historia, men katten satt på hundens matta är det. För direkt undrar vi varför kattens satt på hundens matta. Var är hunden, och varför tillåter hunden att katten är på hans matta?

    Det gäller att väcka intresse hos läsaren. Jag brukar tänka att det ska vara som i en James Bond-film. Rakt in. Aktion. Läsaren behöver inte förstå vad som händer. Det kan till och med vara en vits med att läsaren inte gör det. För det väcker nyfikenhet.

    För att ta några vid det här laget klassiska exempel:

    Leif G W Persson inleder Bombmakaren och hans kvinna på följande sätt:
    "Den engelska kollegan har hört av sig", sa generaldirektören till Lisa Mattei. Det var måndagen den 11 maj.
    Självklart undrar läsaren varför den engelska kollegan hört av sig, och vad saken gäller.

    Steig Trenter börjar Tragiskt telegram med följande dialog:
    – Här på Barnhusgatan, sade han, är det bara en halvtimmes parkering.
    Jag suckade.
    – Vem hinner bada bastu på en halvtimme?
    Den reslige poliskonstapeln gned sig på näsan och gjorde en liten grimas.
    – Låt gå för en timme då, medgav han. Men inte en minut längre.
    Den naturliga frågan är varför fotograf Friberg ska bada bastu på Barnhusgatan.

    I boken Styrka 10 från Navarone inleder Alistair MacLean med följande beskrivning:
    Kommendörkapten Vincent Ryan, kungliga brittiska flottan, chef för Hans Majestäts senaste S-klassjagare, Sirdar, lutade sig bekvämt med armbågarna mot sin bryggskärm, satte nattkikaren för ögonen och spanade ut över det månbelysta Egeiska havets lugna och silverskimrande vattenvidd.
    Direkt får vi veta att fartyget är en jagare och att den är i främmande vatten.

    Den här texten är översatt från Dorothy L. Sayers The unpleasantness at the Bellona club:
    ”Vad i all världen, Wimsey, gör du i det här bårhuset?” frågade kapten Fentiman och kastade Evening Banner åt sidan med minen av en man befriad från en besvärlig plikt.
    Att bara nämna bårhus skapar stämning och frågor.

    Jag har försökt att på liknande sätt börja mitt i en scen i mina böcker.

    Landet Ingenstans börjar med:
    Louise såg liftaren redan när hon svängde in med långtradaren på rastplatsens parkering.
    Undrar du om liftaren fyller en funktion i handlingen? Eller vem Louise är som kör långtradare?

    Bollen är rund har inte kommit ut än. Den börjar så här:
    Det knackade på dörren. Den öppnades inte och ingen klev in.
    Undrande la Louise Granholm ifrån sig kökskniven, lämnade köksbänken och middagsförberedelserna, och gick för att öppna. Numera var hon van vid seden i byn att vännerna knackade på och sen bara klev in.
    Så snart hon öppnat dörren kände hon igen besökaren. Utanför stod poliskommissarie Lars-Åke Nordström. Han såg bekymrad och sliten ut. Utan några hälsningsfraser gick han rakt på sak.
    "Har du karl'n din hemma?"
    Varför söker polisen hennes kille?

    Resan är målet är ingen deckare. Det gäller ändå att fånga läsaren.
    Sandra märkte att hon var iakttagen. Försiktigt sneglade hon åt sidan igen och insåg att det inte var någon tvekan om saken. En av bröllopsgästerna stod lugnt och såg på henne.
    Jag hoppas att du börjar undra vem det är som står och ser på henne.

Sidomeny