Do and Don't - Svär inte i kyrkan

Detaljer

2026-01-09 11:18:23

Om man tar uttrycket mer bildligt och inte enbart ordagrant, så skulle man också kunna säga: respektera det som är viktigt för andra.

Det är särskilt viktigt om man skriver böcker och faktiskt inte vet vem det är som läser. Läsaren förtjänar ändå att respekteras. Skriver man om Örnsköldsvik så kan man anta att Modo är lika viktigt för Öviksborna som Leksand IF är för folket i Dalarna. För LIF är viktigt, inte bara för Leksand utan för Dalarna. När det drar ihop sig till slutspel så kan man på större kontor, även ganska långt från Leksand, se tröjor, halsdukar och flaggor som visar vilket stöd laget har. LIF försvarar Dalarnas ära.

Ifall jag skulle skriva en deckare som utspelade sig i Dalarna (vilket jag inte har några planer på) så skulle jag aldrig drömma om att låta någon i LIF vara skurk. Så gör man inte. Det skulle vara socialt självmord. Jag brukar visserligen inte gå på LIFs matcher, men jag vet var deras arena är. Stora ishallen ligger precis bredvid basebollplanen i Leksand. Hemmaplan för mitt favoritlag Leksand Lumberjacks.

Hur är det med svordomar? Bör författare använde sånt i en bok? Svaret tycker jag är både ja och nej. Det finns ingen anledning att använda dem i t.ex. en miljöbeskrivning. Att helt ta bort dem från dialogen fungerar däremot inte. Svordomar är så vanligt förekommande i dagligt tal, speciellt i vissa sammanhang, att dialogen skulle bli onaturlig utan dem. En fiktiv karaktär som inte använde svordomar skulle bli en helt annan personlighet, än den som använder dem som gemene man. De är en del av det språk vi talar, på gott och ont, och behöver vara med i romaner för att få trovärdiga fiktiva karaktärer.

Slang är ofta färgat av sin tid. Vill man att en bok ska leva länge utan att bli lite löjlig så är det kanske bra att undvika alltför mycket slang. Ett underbart exempel på när slang fungerar är Söderjäntans söndag med text av Björn Barlach och framförd av Lill Lindfors.