Om författaren

Porträtt av Birgitta Blomquist
  • Birgitta Blomquist

    Birgitta föddes i Nyköping. Där bodde hon under uppväxtåren. Även den obligatoriska skolan var i Nyköping. Först grundskola och sedan gick hon hon på en av stadens gymnasieskolor. Efter gymnasiet bar det av till Uppsala för universitetsstudier.

    Bostadsorten blev efter det beroende på aktuell arbetsgivare. Det medförde att Birgitta under olika perioder bott i Sollentuna, Lidingö och Skellefteå. Hon återkom till Nyköping och bodde där under ett antal år. Numera är hon och maken sedan många år bosatt i Smedjebacken. Barnen är vuxna och utflugna.

    Redan som barn lärde hon sig rida. Intresset för hästar har återkommit under olika perioder. Det blev så stark att hon skaffade egen ridhäst. Som hästägare kom hon i kontakt med andra hästentusiaster, både inom ridsport och trav.

    Ett annat intresse under några år var segling. Efter att ha fått blodad tand för segling på västkusten, så skaffade hon sen en egen segelbåt och seglade i Södermanlands skärgård.

    I mogen ålder tog Birgitta körkort för tung motorcykel. Därför har hon inte bara en gedigen erfarenhet av att vara passagerare, utan även av att själv köra snabba motorcyklar av typen sporthoj.

    I sin ungdom var hon frivillig i flygvapnet. Där lärde hon sig bl.a. att skjuta. Erfarenhet av jakt begränsas däremot till att ha följt med en nära vän på älgjakt i Västerbotten.

Nyköping

Även om Nyköping är en medelstor svensk stad, så finns det ändå ett viss mått av småstadskänsla. Den var än tydligare när författaren växte upp i staden.

Speciellt för tonåringar så var det vanligt att om man inte kände någon, så kände man någon som kände någon. Staden hade på den tiden fyra högstadieskolor, och grannorten Oxelösund hade två. Enbart Nyköping hade två gymnasieskolor, med olika program. Som tonåring visste man vilka som gick på den egna gymnasieskolan och vilka som gått på den egna högstadieskolan. Lägger man till kontaktnätet genom kompisars kompisar och föreningar, så får man en relativt bra bild av en tonårings sociala kontaktnätet.

Tystberga

Ett par mil norr om Nyköping ligger det lilla samhället Tystberga. För de flesta är det troligen bara namnet på en avfartsskylt på E4. Under ett par år var Birgitta och hennes man bosatta i Tystberga.

Samhället är litet, men har det mest nödvändiga som t.ex. affär och bensinstation. Som invånare lär man känna sina närmaste grannar, arbetskamrater som bor på orten, vänner med samma intressen som man själv, samt företagare som man är kund hos. De fyra kategorierna täcker en förvånansvärt stor del av invånarna i ett litet samhälle som Tystberga. Klichén att ”alla känner alla i byn” passar bra.

Lidingö

Många ser säkert Lidingö enbart som en del av Stockholm, men Lidingö är en egen stad. Inte någon sovstad, utan en fullt fungerande stad. En liten stad granne med en stor stad. Där enbart en bro separerar.

För den som inte arbetspendlar finns allt man behöver på ön. Det finns ingen anledning att lämna ön, om man inte ska på shoppingtur till en större stad, eller behöver specialistvård på ett större sjukhus. Precis som för småstadsbor på andra orter.

Smedjebacken

I sydvästra hörnet av Dalarna ligger Smedjebacken. Det är ett brukssamhälle som domineras av ortens stålverk. Även om Smedjebacken är en egen kommun, så benämns centralorten lokalt som byn, medan grannkommunen Ludvika kallas för stan.

Smedjebacken ligger vackert vid sjön Norra Barken. Det är också norra änden på Strömsholms kanal. Även om orten inte är stor så finns det ett bra utbud av affärer och service. Det är en ort där den lokala gemenskapen är stark och med ett rikt föreningsliv.